Rätt håll!!

Nu har det gått 3 dagar sedan olyckan, å Knut börjar äntligen bli den gamla Knut igen. Nu kan jag nästan uppskatta hans intensitet och sprallighet.
Första dagen efter olyckan var han väldigt låg och slö trodde faktiskt även då att han inte skulle klara de. hade han kunnat så hade krypit innanför huden på mig, för han ville vara på mig hela tiden, De ville jag me :) men jag var väldigt orolig där ett tag.
På lördagen började att han bli sig själv igen, men var fortfarande väldigt trött, inte så konstigt de. jag upptäcker hela tiden nya sårskorpar på hans kropp men de e ingenting hur de egentligen hade kunnar se ut. Han e en riktig superhund min Knut. Tror även att de var min rottis maja som vakade över honom, hon tyckte nog inte att de var dags för honom att lämna mig ännu.
Ryser när jag tänker tanken.

De spelas fortfarande upp i huvudet på mig när jag hörde smällen, hur tyst de blev en stund, då trodde jag han var död, och när han sedan skriker. ååååå blir ledsen när jag tänker på hur de hade kunnat gå. Han hade verkligen änglavakt!! Han e lite svullen på höger baklår, så han fick nog en liten bristning där. Veterinären sa att han inte får bli andfådd på 5 dagar.. phuuu stackars liten. Han äter fortfarande smärtstillande, å de ska han få göra tills dem e slut, vill inte att min lilla kille ska ha ont.

Idag är Knut precis som vanligt, glad å pigg, måste verkligen försöka honom stilla så mkt som de går, men de e svårt med nån som knut.
Han reagerar inte på bilar ...än... men jag tror att smällen kom så snabbt så att han inte hann uppfatta vad det va, så han kanske inte ens kommer att reagera på bilar.

Detta får bli för denna gång.
Ha de gott//kramar från mig å superhunden Knut